När jag ser dig, vill jag ha dig.

När jag är utan dig så mår du bättre utan mig.

När du är med dig så sjäger du att du mår bättre, hur?

Hur kan det gå till när jag bara sårar dig hela tiden?

Du kan ju knappas må bättre när jag sårar dig? Eller?

Eller är det tiderna när jag och du är med varandra som gör dig glad?

Jag kan, tyvärr, inte föreställa mig med någon annan än dig.

Det går inte.

Och jag vet inte varför!?

När jag inte får dig så vill jag ha dig.

Det känns som att jag lever i en film,

inte en dålig, men inte en bra.

Den suger, mitt liv suger när det är såhär!

Varför kan jag inte bara behandla dig som du är värd att bli behandlad? 

Varför kan jag inet bara låta dig va när jag inte får dig?

Du är min drog, min drog som får mitt hjärta att pulsera.

Du är mig.

Vi är allt för lika, men det är bara när jag inte är med dig som jag inser det.

Varför kan jag inte förstå det när jag har dig i min han doch är lycklig i ett litet tag?

Varför är den här filmen så dålig?

Jo, för att jag är dålig.

Jag är som en dålig frukt som du ville ha i början men sen började jag ruttna och..

Du vill inte längre ha mig.