Min lilla historia!! :D

Nu ska jag berätta en historia om mig som var så ensam men jag älskade att se på folk när dom skrattar och så men absolut inte när dem skrattade åt mig, jag tycker om en kille men jag vet inte om killen gillar henne. Han är den personen som är populär och får precis som han vill och allt som han vill ha!! Och jag är den nördiga typen som lyssnar på läraren och som låter allt bossa runt med mig, jag bryr sig inte på utsidan om alla garvar, pekar åt mig men innerst inne så hatar jag det!! Jag vågar ju inte säga åt dom att sluta utan jag låter dom fortsätta med det dom gör just då men oftast när jag ser att dom gör det så går jag där ifrån, tyst och försiktig! Men jag var också den typen som tittar ner i marken och ser så ledsen ut som det bara går att se ut om man e precis som mig! Men en dag i mitt lidande liv så ramlar jag och tappar alla mina saker, och slog en hård smäll i huvudet i ett av dom tusen skåpen! men då kommer det fram en person till mina skolböcker som ligger lite överallt i korridoren, och så säger han:

- Hur gick det?

Och då kollar jag upp och tänker det är ju ”han”.

- Det gick bra, Tack :)

Och så böjde han sig ner och tog tag i matte boken och sa:

- Vad bra då :D Här har du!

- Tack, :S

Säger jag lite generad! Jag var så chockad att han såg mig hon brukar ju alltid vara rätt ut sagt, osynlig. Men inte denna gång och jag blev så glad, och att det var ”han”..

”han” som jag alltid har varit så himla kär i. det var ”han” min själsfrände, den som jag alltid drömde om på nätterna om att vi två skulle bli ett par tillslut!

Då säger han:

- Mår du bra?

Ojj han pratar med mig, tänker jag.. men vad sa han?? oj oj oj, han kommer tro att jag är knäpp!?

- Hallå hur mår du??

- Ähh.. va?

- Vi tar dig till skolsköterskan! Du måste fått en väldigt hård smäll i huvudet!

- mm, eller va!? Säger jag..

Han tar upp mig i hans famn och går runt och bär på mig ända ner till skolsköterskan han kollar i mina ögon och ler! :D

Sen så säger skolsköterska att jag bara var lite yr och att jag behövde lite vila, men att jag mådde bra!

Och då så kollade han på mig och sa:

- men ska VI gå upp igen?

Då tänkte jag han sa VI, OMG!!! undrar om han gillar mig?? då sa jag:

- Okej <3

- Du kan luta dig mot mig!, om du vill asså!?

JA, JÄTTE GÄRNA tänkte jag men jag sa:

- Ja, visst haha annars kanske jag ramlar och slår i huvudet igen och så kanske du skulle behöva BÄRA mig till skolsköterskan IGEN haha

- aa haha, sa han!

Och så bar han upp mig till mitt klassrum som jag skulle vara i men efter det så sa han Hej till mig och kollade på mig lite då och då..

 

 

 

PS: Denna historia är påhittad!

AV:  Frida Hynninen! :D

 


PUSS


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback